53,7 km stannade klockan på, starkt jobbat Sandra!!
När utbudet av tävlingar är i princip obefintligt får man försöka hitta sina egna utmaningar. Man skulle kunna säga att klubbens Sandra Skoglund lyckades utmärkt med att skapa sin alldeles egen utmaning, nämligen att springa längre än nånsin tidigare. Nedanstående är med Sandras tillåtelse saxat från hennes Facebooksida. // MW
Åtta timmar med åtta varv på 6,7 km = 53,7 km. När ditt lopp blev inställt (Granan Backyard Ultra) så valde du att göra ett eget och vilken dag det blev! Så glad för din skull att du lyckades!! Följeslagarna på vägen var: varv 1 jag (Helena), varv 2 Ulrika, varv 3 Anna, varv 4 Nora, varv 5 Mats, varv 6 Adam på cykel, varv 7 jag och varv åtta Mats och Adam på cykel! // Helena J
Nu kan jag kalla mig ultralöpare! Hur häftigt är inte det?! Första fem varven rullade på utan problem. Efter det så kom smärtorna i knäna smygandes och höftböjarna kändes trötta. För varje kilometer blev knäna värre så efter åtta varv la jag ner för dagen. En fantastisk dag där slutsträckan blev 53,7km. Pizza och bubbel är nu intaget och trötthetsklubban har slagit till. En härlig löparbränna, skavsår i armhålorna, pulserande knän, en ländrygg öm som ögat och blåsor på fötterna förgyller min kväll. En sak som är säker, jag kommer INTE att använda stringtrosor närmsta dagarna!!
Ett stort tack till alla som har hjälpt mig på vägen, varit med under dagen, joggat, peppat och servat! Utan er hade det här aldrig gått!!
Säsongspremiär på Spåret, det hade vi alla sett framemot!
Under maj deltog 21-21-19-19 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev hela 20,0 personer per träning. Hittills under 2020 har totalt 39 personer (28 killar & 11 tjejer) gjort 338 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 16,1 personer per träning att jämföra med snittet efter april (15,2) och de tio senaste årens totalsnitt 15,0 (2019), 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010).
Jörgen B, Sandra S, Örjan J, Ulrika O, Imad M, Micke E, Jenny S, Anders E, Danne A, Alex Z, Kennet S, Martin V och Micke W deltog i månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna. Dessa visas som en asterisk efter antalet genomförda träningar.
Topplistan 2020 ser för närvarande ut som följer:
1.
Jörgen B
21
*****
Örjan J
21
*****
Sandra S
21
*****
4.
Ulrika O
20
****
Micke E
20
****
Imad M
20
****
7.
Lars E
19
***
Micke W
19
****
9.
Jenny S
17
***
Anders E
17
****
Danne A
17
***
Kompletta listor för de senaste åren hittar du här nedan:
Micke Näslund på väg uppför Väsjöbacken. Något han gjorde inte mindre än 70 gånger! Foto: Marie Sparréus Näslund. Betydligt lättsammare att ta sig ner än upp … Foto: Marie Sparréus Näslund.
I dessa corontider när de flesta loppen blir inställda har en ny tävlingsform sett dagens ljus. Det handlar om virtuella lopp där man kan befinna sig var som helst och springa själv eller i mindre grupper. Resultaten rapporteras sedan in till tävlingsarrangören via exempelvis Strava.
Den 18 april avgjordes ”Merrells höjdmeterrekord” som en del av TRS Virtual Series som arrangeras av Trail Running Sweden. Tävlingen handlade om att samla ihop så många höjdmeter som möjligt på ett pass under ett dygn. Den gemensamma starten med uppsnack live på Instagram gick kl 10.00. Det var dock möjligt att starta som tidigast kl 00.00 den 18 april och gå i mål senast kl 23.59 samma dag.
Öbackadeltagande fanns på 3 olika ställen i landet. Johanna Bygdell
och Magnus Jensen från klubben plus några till letade sina höjdmeter i
Vårdkasens slalombacke. Magnus nöjde sig med att ta sig till toppen av backen 17
gånger, vilket resulterade i 1626 höjdmeter. Johanna fick ihop 2023 höjdmeter
på 19 vändor, vilket placerade henne på 14:e plats i damklassen.
Katarina Rönngren körde tillsammans med ett litet gäng i Skönviks slalombacke i Sundsvall. Katarina planerade 3 vändor i backen, men det slutade med 10 och totalt 1468 höjdmeter! I det gänget ingick även totalvinnaren i damklassen Zara Lundgren som klarade av Skönviksbacken inte mindre än 39 ggr (5764 höjdmeter) på nästan 13 timmar!
I Stockholmsområdet hade Mikael Näslund sökt sig till Väsjöbacken
där han samlade ihop hela 5255 höjdmeter på drygt 8 timmar (46,8 km), vilket
räckte till en stark tredjeplats i herrklassen. Sol,
medvind, starka löpare och en väldigt pigg och stark kropp gjorde att han
virtuellt tog sig över Mount Kenya! Om undertecknad räknat rätt i Strava
så nådde Micke toppen av Väsjöbacken 70 gånger!
Totalt hade 183 deltagare (114 killar och 69 tjejer) anmält sig till det här minst sagt krävande eventet och de allra flesta stod för väldigt imponerade insatser! Vi jobbar fortfarande på hur denna nya tävlingsform ska infogas i resultatdatabasen, men det ska vi nog hitta en lösning på vad det lider 🙂
Äntligen lite solsken på alla springsugna löpare! Självklart håller vi avstånden både före, under och efter träningen!
Under april deltog 15-12-19-20 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev hela 16,5 personer per träning. Hittills under 2020 har totalt 33 personer (25 killar & 8 tjejer) gjort 258 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 15,2 personer per träning att jämföra med snittet efter mars (14,7) och de tio senaste årens totalsnitt 15,0 (2019), 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010).
Jörgen B, Sandra S, Örjan J, Lars E, Imad M, Micke E, Anders E och Micke W deltog i månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna. Dessa visas som en asterisk efter antalet genomförda träningar.
Topplistan 2020 ser för närvarande ut som följer:
1.
Jörgen B
17
****
Örjan J
17
****
Sandra S
17
****
4.
Ulrika O
16
***
Lars E
16
***
Micke E
16
***
Imad M
16
***
8.
Micke W
15
***
9.
Anders E
13
***
Jenny S
13
**
Danne A
13
**
Kompletta listor för de senaste åren hittar du här nedan:
Sandra och Ulrika är det som “bossar” över klubbens Instagramkonto. Foto: Micke W.
Nu finns Öbacka LK även på Instagram så sök gärna på ”obackalk” och kolla på lite fina löparbilder eller ännu hellre: bidra med egna bilder så ökar vi klubbens livskraft även på sociala medier. Att klubben lever och frodas på träningar och tävlingar vet vi ju redan. Administratörer för klubbens konto på Instagram är Sandra S och Ulrika O, men om vi hjälps åt att sprida detta till världen utanför klubben så kanske vi blir ännu fler som tränar och tävlar tillsammans!
Katarina i den röda Öbackatröjan längst till vänster i bild. I bakgrunden syns Maltas gamla huvudstad Mdina. Foto: Malta Marathon.
Malta halv -och helmarathon har de senaste åren haft ca 5000 deltagare, ca 4000 på halvmaradistansen och knappt 1000 på hela sträckan. 2019 ställdes loppet in på grund av en storm. I år var det ett gränsfall, hade loppet legat en vecka senare skulle det förmodligen blivit inställt på grund av Corona-pandemin. Nu fick inte tillresta från Italien, Kina och Sydkorea delta. Vidare kontrollerades inresande med värmekamera och om var man varit de senaste två veckorna.
Vi kom till Malta fredag kväll den 28/2 och loppet gick på
söndagen. Under lördagen sökte vi reda på var bussarna till starten skulle
avgå, var målet låg och hämtade ut nummerlapp, allt inom bekvämt gångavstånd
från lägenheten vi hyrde. När vi hämtade nummerlapparna var det ytterligare
kontroll om förkylningssymptom och var deltagarna kom från, vi fick visa
boardingcard och pass. Istället för t-shirts fick vi tillbaka 5 euro på
startavgiften, detta då tröjorna var beställda från Kina och inte kunnat
levererats i tid.
På söndag morgon blev det tidig frukost och promenad till
bussen, gick redan 05.10 från lägenheten och då var det mörkt men behaglig
temperatur. Bussen tog oss till starten i Mdina, Maltas tidigare huvudstad. Starten
var vid en gammal katedral, uppe på en kulle, det blåste och kändes kyligt att
vänta då solen ännu inte gått upp. Försökte hitta lä, åt en smörgås och lite
godis och såg solen gå upp. Malta är en liten ö, endast 316 km² alltså ca 1/10 av Gotlands yta. På ön bor ca 460 000
invånare, de flesta talar engelska men de har ett eget språk, malteiska. Det
finns inga sjöar eller floder men havet omger den lilla ön och båtar ser man
överallt. Huvudstad i dag är Valetta, som ligger nära Sliema där vi bodde och
målet för loppen var.
Starten
för helmaran var kl. 7.30 medan halvmaran startade först 9.15. Vi började
springa utför en backe och under de fem första kilometrarna passerade vi Rabat, Nigret, Mtarfa och Ta ‘Qali. Kändes nästan på en gång att
solen skulle bli påfrestande men som tur var blåste det rejält. Vinden kylde och
låter kanske märkligt men det var skönt med motvind.
Loppet
fortsatte mestadels längs vägar, inte helt avstängda för trafik
men många poliser och funktionärer fanns på plats. Vi passerade Attard, Mosta, Marsa
och många fler orter, helmarathonbanan innebar en del slingor innan den går
ihop med halvmaran.
När jag kom ihop med halvmaran blev det väldigt mycket löpare
och nästan trångt en stund. Samtidigt peppande att ha löpare att springa om och
det kändes vid halvmarapasseringen väldigt bra. Bristen på långpass-träning gjorde
sig dock påmind vid ca 30 km, hade då passerat ett par mindre broar passerar och det
börjar gå uppför. Gick några steg i en brant men kort uppförsbacke för att
spara på orken och kunde sedan direkt komma igång med förnyad energi i
nedförsbacken. Funderade några gånger på att stanna och gå under den sista
halvmilen men som tur var blåste och svalkade det lite mer då vi nu sprang
längs stranden. Vidare var det helt plötsligt mycket mer publik vilka hejade
och målet syntes på ganska långt håll. Klockan i målet hade passerat 3.39 och
nettotiden blev 3.38.38 min sämsta marathontid men känslan var mycket bättre än
vid målgången senaste maran 2017. Hälen var lite stel men över förväntan,
kanske för att jag sprang med bortskuren hälkappa på vänsterskon.
Kom slutligen på 16:e plats av 191 damer, etta i min åldersklass och fick en fin glasstatyett från ett lokalt glasbruk vilket är ett fint minne från detta lopp.
Micke Näslund innan starten av Ursvik Ultra 2020. Foto: Johnny Hällneby.
Trots rådande omständigheter kan vissa evenemang genomföras
som planerat. Ett av dessa är Sveriges äldsta, nu aktiva ultratävling, Ursvik
Ultra som avgjordes för 21:a gången sedan starten 2000. Trots att startfältet
var kraftigt decimerat så tog sig ändå exakt 100 deltagare (232 föranmälda) till
målet på de tre olika distanserna. Banan är en 15 km lång varvbana som löps
huvudsakligen på skogsstigar, vilket innebär att deltagarna på den längsta
distansen (75 km) avverkade banan 5 gånger. Av de 61 startande på 75 km tog sig
43 deltagare hela vägen fram till målet. En av dessa var klubbens egen Mikael
Näslund som efter att ha varit snabbast av alla på det avslutande mörkervarvet
spurtade upp sig till en bronsplats efter drygt 7 timmars ansträngning, starkt
jobbat Micke!!
På frågan: ”Vad var det roligaste med loppet?” svarade Micke så
här:
”Det som är kul med loppet och som gör det lite speciellt är
att man springer i ljus, skymning och i mörker. Även temperaturen varierade
kraftigt under loppet från +7 grader i starten ner till mot -7 grader på
kvällen. Detta medförde att leran som i början var hal och blöt, i slutet blev
stenhård. Detta tillsammans med de tekniskt tuffa 75 km gjorde att vristerna
var lite ömma dagen efter. Men som alltid övervinner glädjen denna tillfälliga
smärta. Kul också att avsluta loppet starkt, inte minst då jag hade en svacka i
mitten av loppet.”
Drakloppet 2014 i Sundsvall var en av de senaste (sista) gångerna Engman behövde beskåda Westins ryggtavla på tävling. Numera är det tvärtom sen flera år tillbaks.
När undertecknad och Micke Engman började träna tillsammans för 8 år sedan så var det jag som låg före både på intervallträningar och tävlingar, men efter 8 raka tävlingsvinster för Westin så kom Engman ikapp och förbi under vintern 2014 och våren 2015. Därefter har han varit före 25 gånger på raken. Närmast var jag nog under Stockholm Halvmarathon 2016 när jag kom ikapp en trött Engman med en knapp kilometer kvar och sprang upp jämsides och sa ”Bra jobbat!”. ”Å h-vete” ropade han till och sen var jag ändå 7 sekunder efter i mål för han är en ”magisk” avslutare och jag vill ändå påstå mig vara bättre än genomsnittet under sista kilometern (om jag inte har kramp förstås). Men nu är det inte mig den här texten handlar om utan den fantastiskt fina utveckling Micke E har genomgått under de senaste åren. Man kan bara konstatera att träning ger resultat! Utöver av att han har putsat sina personbästan ett otal gånger under de senaste åren så avslutades 2019 med en närmast perfekt strike som resulterade i personliga rekord på 5 olika distanser i 5 raka lopp!
Det började den 3 augusti med kvartsmaran på Höga Kusten där tiden 37:33 även innebar klubbrekord i M35 (som undertecknad hade tidigare, men just ja, det skulle ju inte handla om mig …)! Två helger senare putsades halvmaraperset från i våras med en dryg minut till 1:19:07 på den inte helt lättsprungna banan i Tavelsjö. Ytterligare 2 veckor därefter var det dags för milrekordet att stryka på foten när Umemilen sprangs på 36:03. En intressant notering där är att kilometertiden ändå var något ”sämre” på den helt platta banan runt Nydalasjön i Umeå än vad han presterade på kvartsmaran på den stentuffa banan i Nordingrå. Där finns det alltså utrymme för mer tid att kapa … På Lidingöloppet den 27 september var det mest spännande om 2-timmarsvallen skulle knäckas. Nu räckte det inte riktigt hela vägen fram till det, men 2:01:10 var ändå personbästa med en dryg minut och fjärde bästa tiden nånsin på Lidingöloppets långa bana av en öbacking.
Säsongen avslutades med Veteran-SM på marathon i Växjö den 19 oktober. Vi kände oss lite extra proffsiga med en personlig serviceman i Kalle Nieminen som langade både vätska, bananer och gels (liquids) + peptalk på ett strategiskt ställe på den drygt 5 km långa banan som skulle springas åtta varv. Engman startade optimistiskt på första varvet, men jag fick höra av Kalle på andra varvet att han började tappa lite. Det visade sig senare vara väldigt lite och på tredje varvet gick det riktigt fort igen. En fart som hölls hela vägen in i mål, med undantag för den obligatoriska tempohöjningen den sista kilometern. Att formen var god skvallrar kommentaren på 3:e varvet om när han ropade: ”Jag vet att det går för fort, men kan inte springa nå långsammare”. Sluttiden 2:49:32 var pers med över 4 minuter (!) och placerar honom på en sjunde plats genom tiderna av de 40 öbackaherrar som nån gång har genomfört en helmara.
Lite träning på det här så kommer dessa personliga rekord att flyttas ytterligare, var så säkra…
Under mars deltog 10-14-16-16-15 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 14,0 personer per träning. Hittills under 2019 har totalt 28 personer (23 killar & 5 tjejer) gjort 191 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 14,7 personer per träning att jämföra med snittet efter februari (15,1) och de tio senaste årens totalsnitt 15,0 (2019), 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010).
Jörgen B, Ulrika O, Sandra S, Lars E, Imad M, Danne A, Micke E och Örjan J deltog i månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna. Dessa visas som en asterisk efter antalet genomförda träningar.
Topplistan 2020 ser för närvarande ut som följer:
1.
Jörgen B
13
***
Ulrika O
13
***
Sandra S
13
***
Örjan J
13
***
5.
Jenny S
12
**
Lars E
12
**
Micke E
12
**
Imad M
12
**
9.
Danne A
11
**
Micke W
11
**
Kompletta listor för de senaste åren hittar du här nedan:
