Chans till distans – 6 timmar på 200-metersbana

Ella och Erik efter en väldigt massa varv på 200-meterbanan i Noliahallen i Umeå den 11 februari (foto: Linda Höglund).

Dagen med stort D började redan 04.40. Jag hade fått ungefär en timmes sömn, medan Ella fick ihop generösa fyra timmar. Med andra ord så var uppladdningen inför våran första ultra fantastisk.

Vi anlände till tågstationen 05.00, så fort vi steg in på stationen så blev vår sociala kompetens beprövad då vi blev svärmad av fyra personer med tveksam bostadssituation som ville ha cigg, något vi tyvärr inte kunde erbjuda.

En stund senare så anlände ett tåg, från ett tidigare sekel. Vi hoppade på, och det gjorde även vår nya vän Ciggen. Vi gjorde gjorde ett snabbt stegringslopp i 3’40 tempo som vi lärt oss på måndagsträningarna, för att komma till våra platser utan vår käre vän.

Mission complete.

Dagens första men inte sista utmaning var att tågets wifi inte fungerade. En riktig pärs för Ella med andra ord…Ella svor ett par gånger över wifit, sen kom Ciggen tillbaka och ville växla kontanter med swish.

Snabbspola två timmar och vi anlände till Umeås östra station, där vi blev upphämtad av Ellas faster.

Jag själv påbörjade min död i deras soffa, medan Ella åt sin tredje frukost för dagen(vilket visade sig vara ett klokt beslut).Ella spenderade resterande tid till att välja outfit. Jag fortsatte att dö i soffan.

09.45 åkte vi mot dagens slagfält, Noolias friidrottshall som bestod av en 200 meters velodrombana. Väl där så riggade vi vårat camp, Björn var schysst nog att låna ut varsin brassestol till oss. Vi lastade ur den alldeles för tunga picknickkorgen som bestod av halva Coops sockersortiment. Vi åt upp ungefär 2% (så till nästa år kan ni lita på att IFK Umeå vet vad dom gör när det kommer till energistationer…).

10.00 startskottet går och en lång och utdragen dödsprocess påbörjas. Planen från start var att springa 50 minuter och sedan vila 10. Den suddades snabbt ut… Vi ändrade planen till att springa 50 varv och sedan ta lite vila för kläd- och skobyte. De 40 första varven gick rätt snabbt och harmoniskt då mycket hände runt omkring i hallen, barnfamiljerna i Umeå hade vaknat. Det var allt ifrån innebandyträningar till spjutkastning.

11.00 efter en timmes löpning ringer klockan och det är dags att byta håll. Vi passar på att ta dagens första paus.

Erik är långt nere i källaren och gräver medan Ella byter till sitt senaste tillskott i skosamlingen, ett par Li Ning skor som ser ut att komma från en annan planet. I med lite godis i munnen och sen var det dags att avverka ytterligare 50 varv fast i motsatt riktning.

För mig själv så gick det riktigt tungt, nattens sömnbrist började göra sig tillkänna, och jag började fundera på om jag skulle hänga med Ellas faster på stan istället. Eller var en powernap kanske rätt melodi? Det var nu Ellas beslut om en tredje frukost började ge utdelning. Hon gnuggade på i ett för mig omöjligt tempo. Varven började bli en enda stor smet, tur var det att man klockade varje varv så man var tvungen att ha nån form av sinnesnärvaro. Dom här 50 varven kändes som en evighet, men då dök Ellas faster Linda upp och gav en stor energiboost samtidigt som vi började inse att energin som IFK Umeå bjöd på levererade. Ella pressade i sig ofantliga mängder chips och gifflar medan jag började inhalera nötcreme i extrema mängder.

12.00 klockan ringer för andra gången och nu var det dags att byta håll igen. Vi tog våran vila med skobyte innan det var dags att ge sig ut på slagfältet igen. Ella körde på samma taktik som förut med 50 varv sen vila (som råkade bli 60..) jag var tvungen att ändra strategi, min nya plan var 25 varv sen kortare vila. Ella fortsatte att äta chips tills hela skålen var slut( förlåt alla andra deltagare som blev utan). Jag själv fortsatte att inhalera nötcreme i en ruskig takt(kom nog upp i en årsförbrukning tillslut). Här nånstans började vi se meningen med livet. Att springa varv på varv på en 200-metersbana tillsammans med andra likasinnade människor och släppa alla bekymmer som man bär på och bara vara i det nuvarande varvet. Mantrat var: ett till tryck på varvknappen, för att se målet komma närmare och närmare.

Det är något speciellt när varenda cell i kroppen skriker stanna, men att man på något sätt lyckas ta ytterligare ett steg framåt.

13.00, ja har ni kommit så här långt så vet ni nog vad som händer nu. Riktningsbyte och skobyte.

Med 150 varv i kroppen började både tankarna och benen sväva iväg. Det mesta gjorde ont, och tankarna var ganska mörka. Men nu var uppvärmningen överstökad och loppet kunde börja på riktigt. Chipsen och colan började sina, så även nötcremen. Hur skulle dessa två idioter från Härnösand nu ta sig framåt? Ella gjorde ett tappert försök att få i sig en macka.Jag halsade en inte allt för god proteinshake. Svalde spyan två gånger. Nu var det dags att ge sig ut och kriga igen, varven springs ju inte av sig själv vad vi fått erfara. Det var nu pannbenet fick kopplas in i matchen.

14.00 and guess what? Riktningsbyte! Vid det här laget var Ella nära 200 varv medan jag själv hankade mig fram sakta men säkert, tror jag var ca 30 varv bakom. Nu var det Ellas tur att ta sig an en duell med källaren. Se video i kommentarsfältet på Ellas kamp mot källarmonstret. Hon gjorde ett tappert försök att kolla TikTok samtidigt som hon sprang för att besegra besten i källaren.Jag å andra sidan började komma tillbaka, tröttheten hade gått över till en slags trans där jag sprang och sjöng till musiken och klickade på varvknappen på klockan. Cred till musikansvarig i IFK Umeå riktig banger spellista.

När jag bara hade 5 varv kvar till mitt marathon la jag i en sista växel och drog på max. Varvningnarna flög fram och även jag, total eufori i kroppen över vad som åstadkommits idag. Sista varvet gick på under 40 sekunder.

Klar, färdig finito.

Ella däremot spände bågen och gick för jämna 250 varv.

15.00 och dagens sista riktningsbyte var ett faktum för blondinen med stort B. Ett sista sko- och strumpbyte sen var det dags att avverka dom sista 25 varven. Med mobilen i handen som distraktion nötte hon på, än så länge levererade TikTokflödet. Varven blev längre och längre, och stegen tyngre och tyngre. Det som nu motiverade henne var att få ta en bild vid målgången. Jag satt i min brassestol och käkade godis, Ella försökte på samma koncept men insåg rätt snabbt att det tog tre varv att tugga en godis. När Ella hade tio varv kvar, fick jag för mig att jag också skulle känna på mästerskapstimmen. Med stela ben begav jag mig återigen ut på slagfältet för att försöka dra Ella i mål. Vi räknade metrarna, 2000, 1800, 1600 osv. Sista varvet. Nu fucking kör vi, trots att vi gått på soppatorsk för ungefär 70 varv sedan så la vi i sista växeln. Med en makalös finish så tog sig Ella 50000 meter på en liten 200 metersbana i Umeå. Det tror jag ingen av oss hade förväntat sig när vi steg upp 04.40.

15.30 Och nu har vi äntligen förstått tjusningen med ultralöpning. Att ligga helt utmattad och slut på en löparbana är en känsla som inte riktigt går att beskriva med ord utan måste upplevas.

Vi tog oss en välbehövlig dusch, Ella var tvungen att ringa sin mormor i duschen för att hon var rädd att hon skulle svimma. Efteråt testade Umeås nya restaurangtillskott, Chop Chop. 10/10!

17.45 tåget som ska ta oss hem anländer till Umeå Östra. Totalt nedbrutna och energilösa klev vi ombord. Vi gjorde vårt bästa med att trycka i oss godis, det gick sådär…

Summa summarum. Vi hade en fantastisk dag i Västerbotten, och nästa år så hoppas vi att fler klubbkompisar tar vara på denna fina möjlighet, ingen prestige att prestera eller springa fort. Bara en tävling mot ditt eget psyke.

En otrolig dag i löpningens tecken, med många likasinnade människor, härlig stämning och goda chips.

Tack IFK Umeå, Björn Ingebrigtsen och Linda och tack för alla fina ord.

Vi syns snart på vägarna igen när huvudet och benen är tillbaka!

// Erik och Ella

Inbjudan till årsmötet 2024

Välkommen till Öbacka Löparklubbs årsmöte torsdag 21 mars kl. 18:00. Vi håller till i konferensrummet i Högslättens ishall på Brännavägen 166 i Härnösand.

På årsmötet redovisar styrelsen verksamhetsåret 2023 med verksamhetsberättelse och ekonomiskt utfall. Därefter väljs styrelsen för verksamhetsåret 2024.

Dessutom kommer årsmötet att behandla föreslagna revideringar av klubbens stadgar.

//Styrelsen Öbacka LK

Ställningen i Träningsligan efter januari

Under januari deltog 9-15-13-16-13 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 13,2 personer per träning.

Hittills under 2024 har totalt 21 personer (11 killar & 10 tjejer) gjort 66 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 13,2 personer per träning att jämföra med de femton senaste årens totalsnitt i tabellen nedan:

ÅrSnittÅrSnittÅrSnitt
20097,6201413,0201915,0
20107,9201512,4202017,7
20118,1201612,920219,6
20128,9201714,120228,7
20137,9201811,7202310,6
De senaste årens totalsnitt för Träningsligan.

Evelina Ö, Ella H, Ida P, Micke E, Malin J, Jessica Ö och Josef A deltog i samtliga träningar under januari. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna.

Topplistan 2024 ser för närvarande ut som följer:

1.Evelina Ö5
Ella H5
Ida P5
Micke E5
Malin J5
Jessica Ö5
Josef A5
8.Jonas B4
Erik W4
Tommie S4

Kompletta listor för de senaste åren hittar du här nedan:

Träningsligan 2024
Träningsligan 2023
Träningsligan 2022
Träningsligan 2021
Träningsligan 2020
Träningsligan 2019
Träningsligan 2018
Träningsligan 2017
Träningsligan 2016
Träningsligan 2015
Träningsligan 2014
Träningsligan 2013
Träningsligan 2012
Träningsligan 2011
Träningsligan 2010
Träningsligan 2009

Vi samlas kl 18 i foajén i Högslättens ishall. Självklart är alla nya förmågor välkomna också oavsett ambitionsnivå.

// MW