I mål i Vålådalen 10 augusti 2013 Kl. 14.34… och blir vid lite klagande om smärta både här och där snabbt påmind om av Micke W att nu är du ju precis så trött och slutkörd som du sista året sagt att du längtat efter att bli. Därmed blev det till att inte yppa så mycket mer annat än att detta var långt mycket värre än ett Vasalopp… Som många vet har jag sista året kämpat med yrsel efter ”virus på balansnerven” så att välja starta eller inte var kanske den största utmaningen. Viss om att jag skulle kunna bryta loppet utan att bryta ihop så blev beslutet att ge mig själv en chans att göra en långdistans-comeback.
Det positiva med att delta i tävling är framför allt att få dela upplevelsen med andra glada löpare. På startlinjen fanns flera bekantingar. Från Öbacka, Johanna Bergman med en förnämlig 3:e plats och efter loppet svullen fot, Jenny Rutström med en fin 19:e plats och ond tå efter att ha sparkat i en sten. Blev rejält nervös när jag passerade Jenny strax innan 20 km att jag själv sprang för fort då hon odiskutabelt är den starkare av oss två. Från egna klubben Trångsviken deltog bl. a Lena Gavelin, först i mål på banrekord och Madelene L med en andra plats. Min egen kamp räckte till en 17:e plats, efter att sista 7 km utför Ottfjället knappt hjälpligt kunnat ta mig neråt och med enda tanke på att Jenny skulle komma forsandes förbi tillsammans med övriga 50-talet löpare som passerade mig. Yrseln tog ut sin rätt och att springa utför blev omöjligt med delvis stumma lår och osäkerhet vart fötterna skulle placeras i den bitvis knöliga terrängen. Loppet i övrigt får bli godkänt för min del då jag kunde hantera yrseln största delen av sträckan. Särskilt gynnsamt var det med de långa promenaderna uppför Ottfjället efter 28 km. Loppet är totalt 43 km och 1800 höjdmeter där man passerar över tre fjäll, Välliste, Hållfjället och slutligen Ottfjället. Mestadels är det stig och led att följa med inslag av spång, sten, bäckar och myrar. Blött och geggigt med andra ord. Det går inte annat att säga att det är oerhört vackert och underbara vyer att njuta av genom att springa i fjällmiljö men blir grymt jobbigt med både underlag och kupering.
Kan ändå sammanfattningsvis ändå varmt rekommendera att ni håller utkik när anmälningarna öppnar för nästa års lopp (www.fjällmaraton.se) om ni vill anta en underbar men grymt jobbig utmaning även om man inte är lite yr!
/Linda E
Ps: Passar även på att tacka alla glada Öbackingar för det utomordentligt trevliga träningssällskap jag får på måndagsträningar när jag kan delta. Det har varit en del i att jag orkat komma igen. Kennets positiva och skämtsamma kommentarer går inte att värja sig mot och ger ofta leende trots kamp under träning och måste nog därför särskilt omnämnas.