I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med rekommenderad rutt, dock var vägen till punkterna valfri. Orientering med andra ord. Jag som gillar det där obanade, osnitslade men ändå älskar långa löpsträckor och grov orientering. Som klippt å skuret! Och det där lilla arrangemanget, av entusiaster som vill visa de där fina, det de älskar. n
nUtlovat väder inför helgen var storm, regn, storm och blåst. Men som vi alla vet så har SMHI alltid fel. Eller nästan. Eller vi hoppades det. Arrangörerna presenterade dock en ”rain edition”, vilket vi innerligt hoppades inte skulle behövas.n
nnMorgon. Nej. Hoppet hade flytt fältet. Realismen tog överhand. Det var rain edition som väntade. Det blåste. Friskt. SMHI utlovade byar uppåt 30 sekundmeter.n
nnOtroligt god stämning vid starten. Vi rullade iväg. 35 härliga kilometrar på okänt fjäll väntade. När vi rullade upp på kalfjälllet fick vinden mig att fnissa. Den rubbade min löpning, jag snubblade till. De mesta svårigheterna löser du med ett skratt, så jag skrattade.n
nnFarten var hög, på gränsen för mig vad det gäller distansen vi ska avklara, men jag ville inte släppa Magnus rygg. Vi första kontrollen fick i en rejäl förvarning om vad vädret skulle bjuda på. n
nnEfter koordinaten var ivägskickad var vi nu fyra i sällskapet. Jag fortsatte genom att trampa ordentligt snett. Magnus stannade till, jag försökte vråla i sann gandalfanda: run you fool!!! Eller ja, forest gump: run magnus, run! Han satte efter de andra två herrarna och jag drog ner på farten och kände hur kraften rann ur kroppen tillsammans med modet. Var resan slut nu? n
nLäs vidare på runningjohanna.bloggplatsen.senn
nMarsliden Seven Summits Facebooksidannn
n// Johanna B