Länge sedan sist –äntligen en mara

Katarina i den röda Öbackatröjan längst till vänster i bild. I bakgrunden syns Maltas gamla huvudstad Mdina. Foto: Malta Marathon.

Malta halv -och helmarathon har de senaste åren haft ca 5000 deltagare, ca 4000 på halvmaradistansen och knappt 1000 på hela sträckan. 2019 ställdes loppet in på grund av en storm. I år var det ett gränsfall, hade loppet legat en vecka senare skulle det förmodligen blivit inställt på grund av Corona-pandemin. Nu fick inte tillresta från Italien, Kina och Sydkorea delta. Vidare kontrollerades inresande med värmekamera och om var man varit de senaste två veckorna.

Vi kom till Malta fredag kväll den 28/2 och loppet gick på söndagen. Under lördagen sökte vi reda på var bussarna till starten skulle avgå, var målet låg och hämtade ut nummerlapp, allt inom bekvämt gångavstånd från lägenheten vi hyrde. När vi hämtade nummerlapparna var det ytterligare kontroll om förkylningssymptom och var deltagarna kom från, vi fick visa boardingcard och pass. Istället för t-shirts fick vi tillbaka 5 euro på startavgiften, detta då tröjorna var beställda från Kina och inte kunnat levererats i tid.

På söndag morgon blev det tidig frukost och promenad till bussen, gick redan 05.10 från lägenheten och då var det mörkt men behaglig temperatur. Bussen tog oss till starten i Mdina, Maltas tidigare huvudstad. Starten var vid en gammal katedral, uppe på en kulle, det blåste och kändes kyligt att vänta då solen ännu inte gått upp. Försökte hitta lä, åt en smörgås och lite godis och såg solen gå upp. Malta är en liten ö, endast 316 km² alltså ca 1/10 av Gotlands yta. På ön bor ca 460 000 invånare, de flesta talar engelska men de har ett eget språk, malteiska. Det finns inga sjöar eller floder men havet omger den lilla ön och båtar ser man överallt. Huvudstad i dag är Valetta, som ligger nära Sliema där vi bodde och målet för loppen var.

Starten för helmaran var kl. 7.30 medan halvmaran startade först 9.15. Vi började springa utför en backe och under de fem första kilometrarna passerade vi Rabat, Nigret, Mtarfa och Ta ‘Qali. Kändes nästan på en gång att solen skulle bli påfrestande men som tur var blåste det rejält. Vinden kylde och låter kanske märkligt men det var skönt med motvind.

Loppet fortsatte mestadels längs vägar, inte helt avstängda för trafik men många poliser och funktionärer fanns på plats. Vi passerade Attard, Mosta, Marsa och många fler orter, helmarathonbanan innebar en del slingor innan den går ihop med halvmaran.

När jag kom ihop med halvmaran blev det väldigt mycket löpare och nästan trångt en stund. Samtidigt peppande att ha löpare att springa om och det kändes vid halvmarapasseringen väldigt bra. Bristen på långpass-träning gjorde sig dock påmind vid ca 30 km, hade då passerat ett par mindre broar passerar och det börjar gå uppför. Gick några steg i en brant men kort uppförsbacke för att spara på orken och kunde sedan direkt komma igång med förnyad energi i nedförsbacken. Funderade några gånger på att stanna och gå under den sista halvmilen men som tur var blåste och svalkade det lite mer då vi nu sprang längs stranden. Vidare var det helt plötsligt mycket mer publik vilka hejade och målet syntes på ganska långt håll. Klockan i målet hade passerat 3.39 och nettotiden blev 3.38.38 min sämsta marathontid men känslan var mycket bättre än vid målgången senaste maran 2017. Hälen var lite stel men över förväntan, kanske för att jag sprang med bortskuren hälkappa på vänsterskon.

Kom slutligen på 16:e plats av 191 damer, etta i min åldersklass och fick en fin glasstatyett från ett lokalt glasbruk vilket är ett fint minne från detta lopp.

/Katarina R

Ursvik Ultra 2020

Micke Näslund innan starten av Ursvik Ultra 2020. Foto: Johnny Hällneby.

Trots rådande omständigheter kan vissa evenemang genomföras som planerat. Ett av dessa är Sveriges äldsta, nu aktiva ultratävling, Ursvik Ultra som avgjordes för 21:a gången sedan starten 2000. Trots att startfältet var kraftigt decimerat så tog sig ändå exakt 100 deltagare (232 föranmälda) till målet på de tre olika distanserna. Banan är en 15 km lång varvbana som löps huvudsakligen på skogsstigar, vilket innebär att deltagarna på den längsta distansen (75 km) avverkade banan 5 gånger. Av de 61 startande på 75 km tog sig 43 deltagare hela vägen fram till målet. En av dessa var klubbens egen Mikael Näslund som efter att ha varit snabbast av alla på det avslutande mörkervarvet spurtade upp sig till en bronsplats efter drygt 7 timmars ansträngning, starkt jobbat Micke!!

På frågan: ”Vad var det roligaste med loppet?” svarade Micke så här: 

”Det som är kul med loppet och som gör det lite speciellt är att man springer i ljus, skymning och i mörker. Även temperaturen varierade kraftigt under loppet från +7 grader i starten ner till mot -7 grader på kvällen. Detta medförde att leran som i början var hal och blöt, i slutet blev stenhård. Detta tillsammans med de tekniskt tuffa 75 km gjorde att vristerna var lite ömma dagen efter. Men som alltid övervinner glädjen denna tillfälliga smärta. Kul också att avsluta loppet starkt, inte minst då jag hade en svacka i mitten av loppet.” 

Mer om tävlingen finns att läsa här:

https://ultramarathon.se/nyheter/ultraaktuellt-23-mars-2020/

// MW

Träning ger resultat

Drakloppet 2014 i Sundsvall var en av de senaste (sista) gångerna Engman behövde beskåda Westins ryggtavla på tävling. Numera är det tvärtom sen flera år tillbaks.

När undertecknad och Micke Engman började träna tillsammans för 8 år sedan så var det jag som låg före både på intervallträningar och tävlingar, men efter 8 raka tävlingsvinster för Westin så kom Engman ikapp och förbi under vintern 2014 och våren 2015. Därefter har han varit före 25 gånger på raken. Närmast var jag nog under Stockholm Halvmarathon 2016 när jag kom ikapp en trött Engman med en knapp kilometer kvar och sprang upp jämsides och sa ”Bra jobbat!”. ”Å h-vete” ropade han till och sen var jag ändå 7 sekunder efter i mål för han är en ”magisk” avslutare och jag vill ändå påstå mig vara bättre än genomsnittet under sista kilometern (om jag inte har kramp förstås). Men nu är det inte mig den här texten handlar om utan den fantastiskt fina utveckling Micke E har genomgått under de senaste åren. Man kan bara konstatera att träning ger resultat! Utöver av att han har putsat sina personbästan ett otal gånger under de senaste åren så avslutades 2019 med en närmast perfekt strike som resulterade i personliga rekord på 5 olika distanser i 5 raka lopp!

Det började den 3 augusti med kvartsmaran på Höga Kusten där tiden 37:33 även innebar klubbrekord i M35 (som undertecknad hade tidigare, men just ja, det skulle ju inte handla om mig …)! Två helger senare putsades halvmaraperset från i våras med en dryg minut till 1:19:07 på den inte helt lättsprungna banan i Tavelsjö. Ytterligare 2 veckor därefter var det dags för milrekordet att stryka på foten när Umemilen sprangs på 36:03. En intressant notering där är att kilometertiden ändå var något ”sämre” på den helt platta banan runt Nydalasjön i Umeå än vad han presterade på kvartsmaran på den stentuffa banan i Nordingrå. Där finns det alltså utrymme för mer tid att kapa … På Lidingöloppet den 27 september var det mest spännande om 2-timmarsvallen skulle knäckas. Nu räckte det inte riktigt hela vägen fram till det, men 2:01:10  var ändå personbästa med en dryg minut och fjärde bästa tiden nånsin på Lidingöloppets långa bana av en öbacking.

Säsongen avslutades med Veteran-SM på marathon i Växjö den 19 oktober. Vi kände oss lite extra proffsiga med en personlig serviceman i Kalle Nieminen som langade både vätska, bananer och gels (liquids) + peptalk på ett strategiskt ställe på den drygt 5 km långa banan som skulle springas åtta varv. Engman startade optimistiskt på första varvet, men jag fick höra av Kalle på andra varvet att han började tappa lite. Det visade sig senare vara väldigt lite och på tredje varvet gick det riktigt fort igen. En fart som hölls hela vägen in i mål, med undantag för den obligatoriska tempohöjningen den sista kilometern. Att formen var god skvallrar kommentaren på 3:e varvet om när han ropade: ”Jag vet att det går för fort, men kan inte springa nå långsammare”. Sluttiden 2:49:32 var pers med över 4 minuter (!) och placerar honom på en sjunde plats genom tiderna av de 40 öbackaherrar som nån gång har genomfört en helmara.

Lite träning på det här så kommer dessa personliga rekord att flyttas ytterligare, var så säkra…

// MW

Ställningen i Träningsligan efter mars

Under mars deltog 10-14-16-16-15 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 14,0 personer per träning. Hittills under 2019 har totalt 28 personer (23 killar & 5 tjejer) gjort 191 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 14,7 personer per träning att jämföra med snittet efter februari (15,1) och de tio senaste årens totalsnitt 15,0 (2019), 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010).

Jörgen B, Ulrika O, Sandra S, Lars E, Imad M, Danne A, Micke E och Örjan J deltog i månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna. Dessa visas som en asterisk efter antalet genomförda träningar.

Topplistan 2020 ser för närvarande ut som följer:

1.Jörgen B13***
Ulrika O13***
Sandra S13***
Örjan J13***
5.Jenny S12**
Lars E12**
Micke E12**
Imad M12**
9.Danne A11**
Micke W11**

Kompletta listor för de senaste åren hittar du här nedan:

Träningsligan 2020
Träningsligan 2019
Träningsligan 2018
Träningsligan 2017
Träningsligan 2016
Träningsligan 2015
Träningsligan 2014
Träningsligan 2013
Träningsligan 2012
Träningsligan 2011
Träningsligan 2010
Träningsligan 2009

Vi samlas kl 18 i foajén i Högslättens ishall. Självklart är alla nya förmågor välkomna också oavsett ambitionsnivå.

// MW