Oktoberlöpning i Umeå vs Lissabon

Beviset på ännu ett genomfört utlandslopp (reds anm.).

Att möta kontraster ger mig insikter om, tacksamhet till och inspiration inför vardagens ibland inrutade vanor. Vaknade i morse, sista söndagen i oktober, glad, nöjd och tacksam över helgerna vilka passerat under hösten. Arbetsveckorna rusar förbi i expressfart och då innebär helgerna kontraster och värdefull återhämtning. Vidare har jag, till skillnad mot förra hösten, kunnat både träna och tävla. För två veckor sedan deltog jag i veteran-sm i terräng i ett blåsigt och kyligt Umeå och förra söndagen var jag med på en halvmara i ett sommarvarmt Lissabon. Verkliga kontraster, terrängtävling på knöligt gräsunderlag, med ett litet startfält, ingen trängsel, inga köer och varvbana. Halvmaran på mestadels asfalterade gator med kortare bitar på kullersten, ganska kuperad, två timmars väntan i trängsel innan start och längs en 21 kilometer sträcka från start till mål. Igår ett härligt långpass på hemmaplan, med start i mörker och avslut i sol, samt med hopp om att kunna träna och delta i någon helmara nästa år.

Har aldrig tidigare deltagit i terräng-sm men det är roligt prova på nytt och dessutom gick tävlingen i år i Umeå dit det numer är enkelt att ta sig med tåg. IFK Umeå stod som arrangörer och banan var förlagd till Mariehemsängarna, på den del där det även finns en frisbeegolfbana. Tävlingen pågick lördag och söndag med veteranklasserna på lördagen. Vi åkte på fredag kväll och promenerade efter en god hotellfrukost till starten där vi hämtade ut våra nummerlappar och åldersklasslappar att ha på ryggen. Var väldigt osäker på skor och valde dubbade Icebug, visade sig sen att de flesta sprang i vanliga skor. Vi sprang, beroende på klass, ett-fem varv på en två kilometers-bana med några små kullar, inga långa backar men ändå jobbigt/ovant med det knöliga gräsunderlaget. I mitt startfält med K35-K55 sprang vi fyra varv, alltså åtta kilometer, vilket tydligen är längre än tidigare år och en anpassning till internationella terrängdistanser. I startfältet fanns flera väldigt duktiga löpare, bland annat Annika Fager (K40) från skånska Björnstorp vilken sprang på finfina 31.19 minuter och segrare i K50 var Marie Dasler IF Start på 34.56 minuter. Jag var nöjd att klara under 40 minuter och att orka hålla ganska jämnt tempo varv två-fyra.

Lissabon är en fin men väldigt stor stad, verkligen kontrast till Umeå. En väldigt kort beskrivning med några få ord, ljus, hav, backar/kuperat, smala gränder, fullpackade spårvagnar, historien, goda fiskrätter. Mesta sevärdheterna finns i den gamla stadsdelen Alfama med vackra utsikter ut över havet, den speciella labyrintiska bebyggelsen med trånga branta gränder, att åka spårvagn är som att åka berg- och dalbana, många restauranger, gemytlig stämning. Mycket är byggt efter år 1755 då staden den första november, på allhelgonadagen drabbades av en jordbävning där ca 70 000 människor omkom och bland annat taket på den kända Lissabon-katedralen rasade in.

Maratonloppet startar vid orten Cascais och följer sedan kusten hela vägen tillbaka till Lissabon. Målen för både hel- och halvmaratonloppet ligger centralt i Lissabon med parallella målsträckor vilka leder fram till torget Praça do Comercio. Här möttes man av en härlig stämning med mycket folk och publik.

Halvmaran startar ute på Vasco da Gama-bron och banan går längs kusten av Lissabon. Enda sättet att ta sig till starten är med arrangörens bussar. Vi var osäkra och tog en av de första bussarna vid ca kl. 07.30 och blev avsläppta vid 08.15. Väntan blev väldigt lång då starten var först kl. 10.30 enda fördelen var att vi hamnade väldigt långt fram, nära startlinjen. Det fanns inga startgrupper endast ett seedat elit-led, övriga fick placera sig allteftersom man kom. Innan start var det trångt och lite kyligt men med en tröja och en sopsäck var det inga problem, vi hade tur då det inte regnade.

Efter start springer man drygt fyra kilometer på bron, det var absolut ingen trängsel i och med den goda startpositionen långt fram, innan brofästet kom en uppförsbacke men då var benen pigga och jag höll egentligen för högt tempo. Stannade vid alla utom den sista vätskekontrollen, de fanns vid 6, 9, 12, 15, 18 och 20 kilometer. Förutom vatten fanns sportdryck, banan och gel vid några av kontrollerna. Vid ca 17 kilometer passeras Praça do Comercio-torget och man ser målet. Här börjar en stigning på cirka två kilometer längs Avenida Liberdade, Lissabons stora paradgata. Mellan 18 och 19 kilometer var det en lång och jobbig backe innan man vände runt en stor staty på Praça do Marquês de Pombal och kunde njuta av ett par kilometer utför in till mål. Funderade flera gånger på att gå i denna backe, var både trött och riktigt svettig i värmen, men tack vare att man möter löpare förstod jag att det snart borde bli utför ☺ Väl i mål fick man dryck, banan och glass, riktigt gott i värmen.

/Katarina Rönngren