Premiären för Stockholm Ultra Marathon 50 och 100 km lockade många långdistansentusiaster. Totala antalet anmälda var 745 löpare från 35 nationer och 6 världsdelar vilket kvalificerade Stockholm Ultra Marathon till det största ultraloppet någonsin i Norden.
Tävlingsdagen, söndagen den fjärde augusti, visade sig bli en av sommarens varmaste dagar. Måhända bidrog detta till att endast 585 kom till start. Att springa en eller ett par timmar när termometern redan tidigt på morgonen visar plus 25 i skuggan tycker jag är jobbigt. Nu blev det förutom många kilometer att avverka också många timmar i stekande sol. Turligt nog gick banan bitvis genom skog och dessa partier var verkligen avgörande för att över huvud taget fullfölja loppet.
I mål tog sig 491 löpare, på 100 km 159 herrar och 31 damer. Vidare på 50 km-loppet 199 herrar och 102 damer. Stockholm Ultra Marathon gällde även som SM på 100 km, den tredje SM-tävlingen på denna distans. Steven Way från Storbritannien vann 100 km på 6.40.14 vilket är världens klart bästa tid i år. Kajsa Berg vann damklassen (och SM-segrare), även hon på en världstid: 7.40.49. SM-segrare bland herrarna blev överraskande Linus Holmsäter (gympaförespråkare och son till Friskisgrundaren Johan Holmsäter) vilken slog bland annat Anders Szalkai. Herrklassen över 50 km vanns av Jakob Svensson från SOK Knallen på 3.34.24 och damklassen av Kathleen Pallardy från USA på 3.47.42.
Stockholm Ultra Marathon arrangerades av Hässelby SK, Spårvägens FK och Fredrikshof FIF. Ett mycket välordnat lopp och fantastiskt glada peppande funktionärer. Varv efter varv hejade funktionärerna igenkännande på oss löpare! Vid varvningen fanns ett stort utbud av dryck och förtäring (vatten, kolsyrat vatten, sportdryck, Cola, kaffe, yoghurt, bananer, russin, smågodis, naturgodis, nötter, energibarer, smörgåsbitar, ostkaka, chips, vit och vanlig choklad, köttbullar, hamburgerbitar, saltgurka och efteråt gulasch och ris). Även efter banan fanns vätske- och energistationer.
Banan gick till stora delar längs vattnet och i vackra omgivningar Gärdet och Djurgården med start vid Sjöhistoriska museet. Ett varv var 7 937 meter långt och för 100 kilometer innebar det 12,5 varv. En väldigt flack och lättsprungen bana med blandat asfalt och packat grusunderlag. Både Lidingö Ultras och Indalsledenloppets kupering kändes bitvis riktigt jobbiga men gav i jämförelse med detta lopp mycket mer variation i löpningen. Att springa varv efter varv fungerade bättre än vad jag innan befarat. Kändes inte alls som att ”springa runt, runt” ett varv var trots allt nästan åtta kilometer. Hela tiden fanns också andra löpare i ens närhet. Vidare var det roligt att se elitlöparna svischa förbi några gånger.
För publiken var det en fantastisk fin, varm och solig dag, många tillbringade timmar ståendes, sittandes eller liggandes längs banan. För löpning var det enligt mig minst femton grader för varmt. Gick troligen ut i ett för snabbt tempo vilket i kombination med värmen och saltbrist fick mig att efter 6-7 mil må lite dåligt. Började då gå raskt vilket kändes okej och kom i mål på tiden 10.43.19 Nöjd att ha klarat av loppet men mindre nöjd med promenerandet på en löpartävling…. Hur som helst en upplevelse och en erfarenhet rikare.
/Katarina R