Många springsugna öbackingar som körde intervaller och löpteknik med Johanna som ledare. Foto: Monica B.
Under augusti deltog 15-16-12-11 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 13,5 personer per träning (bäst hittills i år) att jämföra med 10,6 som var snittet för förra månaden.
Hittills under 2023 har totalt 43 personer (24 killar & 19 tjejer) gjort 301 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 8,6 personer per träning att jämföra med snittet efter förra månaden (8,0) och de tretton senaste årens totalsnitt 8,7 (2022), 9,6 (2021), 17,7 (2020), 15,0 (2019), 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010) och 7,6 (2009).
Örjan, Danne, Tommie och Malin J deltog på samtliga måndagsträningar under augusti. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna. För Malins del var det hennes första guldstjärna, grattis!
Topplistan 2023 ser för närvarande ut som följer:
1.
Örjan J
35
⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐
2.
Josef A
24
⭐
3.
Tommie S
21
⭐⭐
4.
Jessica Ö
19
5.
Nisse D
18
6.
Danne A
17
⭐
7.
Johanna B
16
8.
Lasse E
15
9.
Anna F
13
10.
Malin J
10
⭐
Johan N
10
⭐
Kalle N
10
Kompletta listor för de senaste åren hittar du här nedan:
Jag vill börja med att säga att Höga Kusten Twin Peaks är ett fantastiskt, utmanande lopp med en massa jobbiga höjdmeter fördelat på 25 km i en otrolig miljö. Man kan säga mycket om arrangemanget men jag tänker inte dra det i långbänk. Det jag skulle vilja ha sagt är att det är ett fantastiskt kul och bra arrangemang om man har råd att delta vid festligheterna. Det är ett vinstdrivande företag som står som arrangör och det lyser väldigt tydligt igenom.
Med det sagt så vill jag ändå understryka att det är fantastiskt bra stämning och jag gillar ändå upplägget med frukost och informationsmöte på förmiddagen, möjlighet att köpa lunch två timmar innan första start, flygande starter och jättetrevlig “after trail” med middag och öl (nåja, livemusiken lämnar en del övrigt att önska, cover-gubbe är inte min kopp te även om han var väldigt duktig) efter att man kommit i mål, duschat och bytt kläder. Det blir en heldag. Många campare stannar också för att titta på det långa loppet som går på lördagen.
Jag kom till loppet med en känsla av att vara ur form, lite plufsig och otränad. Jag hade förberett mig dåligt, tex inga pass med vätskeryggan, ingen energiplan och dålig koll på den obligatoriska packning som krävs.
Men jag ville ändå ge det en chans och ta en av de tidigare bussarna till starten för att slippa trängsel.
Sagt och gjort hoppade jag på första bussen och stod klar när starten gick kl 13.
Loppet börjar med en utförslöpa och en fin, lättsprungen sträcka som leder till den första stigningen upp på slåttdalsberget. Det är lätt att gå ut för hårt där och även om jag försökte hålla igen så gick det lite fortare än jag tänkt.
Min plan var att inte springa mig trött i onödan när det brantar på uppför utan lyssna på pulsen och gå även i backar på grusväg som jag normalt skulle sprungit i. Jag vet av erfarenhet att det straffar sig senare i loppet.
Allt flöt på bra uppför berget, förbi sjön, bredvid slåttdalsskrevan och klättringen upp till platån. Där uppe när allt öppnar upp sig är utsikten helt otrolig. Man behöver stanna och andas och bara ta in den en stund.
Men inte för länge för nu ska det springas utför, min bästa gren!
Strategin att starta tidigt bar nu frukt då jag helt ensam kunde springa på i egen takt, till skillnad från förra året då jag var tvungen att sicksacka mig fram mellan en massa folk på väldigt tekniska stigar. Väl nere igen ska man ta sig tillbaka till starten och första energistationen. Där tryckte jag i mig en chokladboll och två muggar vatten innan jag gav mig ut på den långa transportsträckan tillbaka mot Skuleberget.
Jag hade sällskap av lite olika löpare på den här sträckan, en som sprang ifrån mig men sprang fel flera gånger så han kom hela tiden tillbaka. Trevlig men lite nervös kille. Här låg fokus på att bara mala på utan att förta sig. Gå i värsta backarna, spring när det går.
Efter vätskekontrollen vid E4 blev vi stående nån minut vid vägkanten för att vänta på att trafiken skulle lugna sig, sen bar det av ner mot sista energistationen vid roten av Skuleberget. Det är svindlande massivt där man står och tittar upp och funderar på vad det är man egentligen håller på med.
“Jaja, bara en stigning kvar nu” säger jag till nån medan jag trycker i mig en tredje saltgurka och drar iväg.
Vid det här laget börjar det kännas ganska tufft men det är bara att mala på. Jag försöker hålla ett lugnt men jämnt tempo tills klättringen börjar.
Det går inte många minuter innan krampen smyger sig på. Insida lår, precis som förra året. Men vis av erfarenhet vet jag att om jag är försiktig och lyckas balansera på gränsen så kommer detta att gå vägen. Jag fick sällskap av en trevlig tjej från Umeå som såg oförskämt lätt ut, men distraktionen i samtalen fick mig att härda ut första och andra platån. Att bestiga Skuleberget är som att bestiga tre berg (tre olika platåer), och nu hade jag bara ett kvar.
Här går det lite lättare och man kan springa lite mer och helt ärligt så minns jag inte så mycket av den här delen. Men jag minns nedförslöpan och hur jag lämnade Umeåtjejen bakom mig, och han som stod parkerad med kramp i båda vaderna (jag erbjöd förstås min hjälp men han avböjde, måhända en aning motvilligt men ändå).
När man äntligen tråcklat sig ner för berget och bara ska runda friluftsbyn för att komma in på upploppet, få löpa ut ordentligt och gå i mål med armarna i vädret. Det är då krampen i vaderna slår till. Stapplande gjorde jag mitt bästa för att fejka ett naturligt löpsteg när jag till klang och jubel äntligen korsade mållinjen.
Nöjd med dagens prestation tryckte jag i mig tre muggar vatten och en chipspåse på rekordtid. Jag hade lyckats kapa fem minuter och 21 placeringar från förra årets resultat. Tiden 3:12:44, en 21a plats totalt (18e i herrklassen om det nu finns en sån) blev mitt nya pb på HKTP.
Jag lär nog komma tillbaka nästa år men då med starkare vrister och fler backpass i bagaget
Bredandsloppet avgjordes i år torsdagen 17 augusti med start och mål på Stockviks skidstadion. Loppet springs på några av de finaste stigarna på Södra berget, men även bitvis på betydligt oländigare terräng.
Loppet ingår som den sjätte deltävlingen i “Trailserien – Skog, Berg och Hav” och totalt 104 deltagare tog sig i mål på de tre distanserna 2 km, 6 km och 16 km. Bland dessa fanns två öbackingar i form av Monica Bystedt och undertecknad (Micke W) som båda har deltagit i samtliga deltävlingar hittills. Nu återstår ”bara” Fågelberget Night Trail (torsdag 26 oktober) och Rödvinsmyrans terränglopp (datum ej klart). Planen är att delta även på de båda återstående loppen om inget oförutsett tillstöter.
Eftersom loppet går på kvällen var det bara skönt att solen lyste och de dryga 20 graderna i skuggan gjorde att man inte behövde frysa efter målgången på mellandistansen (6 km) som undertecknad sprang. Monica däremot kämpade sig igenom den längsta sträckan och eftersom starten var så pass sent så var det nära solnedgång även när de snabbaste löparna kom i mål.
Monica tog en fin sjätteplats, vilket gjorde att det klirrade in några extra poäng till totalställningen. De 10 första på den längsta distansen får nämligen poäng i en fallande skala med 20 poäng till vinnaren, 18 till tvåan osv ner till 6 poäng till den som kommer på tionde plats. Alla övriga deltagare (inklusive deltagarna på alla resterande distanser) får 5 poäng som tack för ansträngningen! Själv kom jag 5:a på mellandistansen, vilket alltså ”bara” resulterar i 5 poäng till totalställningen. Men som vanligt är det väldigt roligt och lite spännande att ställa sig på en startlinje och det allra viktigaste är ju alltid att ha KUL!
Blöta skor och blöta strumpor efter ett blött Nätra Fjällskogslopp.
Nätra Fjällskogslopp är ett traillopp som inte helt oväntat går i Nätra fjällskog, som är ett friluftsområde beläget i sydvästra delen av Nätra socken i Örnsköldsviks kommun. Enda deltagare från Öbacka LK var Monica Bystedt som kom på en finfin andraplats på mellandistansen 15 km. Totalt 56 deltagare tog sig i mål på de tre distanserna 22 km, 15 km och 8 km. Dessutom deltog ett okänt antal barn på 2 km.
Att det var blött ute i terrängen skvallrar ett citat från Monicas Facebooksida om:
”Det var det blötaste loppet jag har sprungit, som att springa i en bäck eller över en myr mest hela tiden. De strumporna blir aldrig vita igen.”.
Monica var ändå nöjd med sitt lopp och det är ju alltid det viktigaste, sen är det ju aldrig fel med en pallplats heller!
Katarina på pallen för 9:e gången på Jordgubbsloppets halvmara. Foto: okänd.
Efter en varm och tuff upplaga av Jordgubbsloppet i Jättendal under lördagen 8 juli så bjöds som vanligt alla deltagare på färska jordgubbar efter målgången.
Katarina Rönngren sprang Jordgubbsloppet för 14:e gången, varav 12:e gången på halvmaratondistansen, och slutade på en fin tredjeplats på halvmaran med tiden 1:44:16. Detta var för övrigt nionde gången hon fick stå på pallen på Jordgubbsloppets halvmara efter 4 vinster, 3 andraplatser och 2 tredjeplatser, imponerande!
Gunnar Israelsson gjorde sin 13:e start i Jordgubbsloppet och nöjde sig denna gång med att delta på mellandistansen 12,8 km.
Under juli deltog 10-9-14-10-10 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 10,6 personer per träning (bäst hittills i år) att jämföra med 9,5 som var snittet för förra månaden.
Hittills under 2023 har totalt 37 personer (21 killar & 16 tjejer) gjort 247 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 8,0 personer per träning att jämföra med snittet efter förra månaden (7,5) och de tretton senaste årens totalsnitt 8,7 (2022), 9,6 (2021), 17,7 (2020), 15,0 (2019), 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010) och 7,6 (2009).
Örjan var även denna månad ensam om att delta på månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas han med en guldstjärna.
Topplistan 2023 ser för närvarande ut som följer:
1.
Örjan J
31
⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐
2.
Josef A
21
⭐
3.
Tommie S
17
⭐
4.
Jessica Ö
16
Nisse D
16
6.
Johanna B
13
Danne A
13
Lasse E
13
9.
Anna F
11
10.
Johan N
10
⭐
Kompletta listor för de senaste åren hittar du här nedan:
Under juni deltog 9-7-9-13 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 9,5 personer per träning att jämföra med 8,4 som var snittet för förra månaden.
Hittills under 2023 har totalt 31 personer (17 killar & 14 tjejer) gjort 194 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 7,5 personer per träning att jämföra med snittet efter förra månaden (7,1) och de tretton senaste årens totalsnitt 8,7 (2022), 9,6 (2021), 17,7 (2020), 15,0 (2019), 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010) och 7,6 (2009).
Örjan var även denna månad ensam om att delta på månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas han med en guldstjärna.
Topplistan 2023 ser för närvarande ut som följer:
1.
Örjan J
26
⭐⭐⭐⭐⭐⭐
2.
Josef A
19
⭐
3.
Nisse D
16
4.
Tommie S
14
⭐
5.
Jessica Ö
12
Danne A
12
7.
Johanna B
11
8.
Johan N
10
⭐
Lasse E
10
10.
Anna F
9
Kompletta listor för de senaste åren hittar du här nedan:
Redo för Trogstaloppet (t.v.) respektive Sommarmilen (t.h.) i härlig kvällssommarvärme bägge gångerna.
Torsdag den 13/4 arrangerade Trogsta skola Intresseförening sitt löplopp med sträckor för alla åldrar. Årets upplaga var verkligen en folkfest med deltagarrekord och totalt 360 deltagare i de olika klasserna. Vi som åkte tillsammans, Gunnar Israelsson, Micke Westin, Chister Sundqvist och undertecknad, kunde direkt vid ankomst hämta ut våra nummerlappar. Startlistor var uppsatta och nummerlapparna var upphängda med klädnypor på en klädlina, mycket fiffigt då var och en enkelt kunde ta sin nummerlapp. Vidare en rolig sak var att de äldre barnen på sin sträcka fick jaga en cyklande hare.
Ett flertal kända ansikten dök upp allteftersom. Kända för de flesta är Ebba Andersson vilken dock i år inte själv deltog på grund av skada. Banan var väl markerad och med funktionärer. Vi sprang på varierat underlag, grusväg, skogsväg, stig och asfalt. Den längre 8 km banan gick runt en sjö och var småkuperad med en utmanande backe cirka en kilometer från mål. Årets segrare i damklassen var Zara Lundgren, Sundsvalls Friidrott på 32.47 (39 deltagare) och i herrklassen Joacim Lantz, Ockelbo SK på 26.14 (90 deltagare).
Efter målgång bjöds alla på saft, kaffe och bulle. Kolbullar och varmkorv fanns att köpa. Många hade samlats förutom deltagarna och vid prisutdelningen applåderades varmt. Förutom priser till de främsta placeringarna lottades det ut ett stort antal nyttopriser genom dragning av på nummerlapparna. Micke vann till exempel en stor påse lokalt odlade morötter.
Fem dagar senare deltog Micke Westin, Gunnar Israelsson, Monica Bystedt och undertecknad på IFK Umeås sommarmil. Här sprang man fyra varv på en 2,5 km runda ute på ön i centrala Umeå. Även detta lopp var mycket välarrangerat med många funktionärer på plats, ett väl inarbetat koncept och dessutom gott om hejande publik runtom banan. Boende stod utanför sina villor och hejade förutom de som samlats vid varvning och målområdet. Många väldigt duktiga lokala löpare deltog då banan också var kontrollmätt.
Banan gick på asfalt och var lättsprungen, inga backar utan helt platt, en bana för bra tider med andra ord. Samtidigt får man ingen variation och ingen ”vila” som lite utförslöpning kan ge. Jag blev omsprungen på mitt tredje varv av flera herrar. Segraren och hemmalöparen, Karsten Meier IFK Umeå, kom med förcyklist i ensamt majestät och en stund efteråt en klunga med flera killar. Karsten vann på 31:31 och över en minut före tvåan Ludvig Werkmäster TTGU IF på 32:36. Höll mig på vägkanten och det var absolut inga problem att springa om då det var bilväg vi sprang på. Kunde i alla fall hålla undan från att bli varvad av tjejtäten. Segrare där blev Malin Skoog IFK Umeå på 35:44, en sekund före Anna Bjurman, IS Göta på 35:45. Vi fyra Öbackingar som deltog var nöjda med våra respektive insatser.
Sammanfattningsvis, två fina sommarkvällar i Öbacklinne, i Trogsta var det riktigt varmt men okej då solen var på nedåtgående och några åskmoln drog förbi. I Umeå var det cirka 19 grader, mest sol och behagligt för löpning.
Motionsloppet ”Öbacka LK #vårteverest” som pågick under 24 timmar, från lördag den 8 juli klockan 08.00 till söndag den 9 juli klockan 08.00, bjöd på fin prestationer och en mängd personliga rekord i att samla höjdmeter.
Eventet lockade 41 personer till start samt en hel del åskådare på toppen av Vårdkasen. Evenemanget innebar att deltagarna samlade höjdmeter under 24 timmar. Paus, mat, vila mm tog de när det passade. Många valde att gå ett par rundor på förmiddagen, ta en paus och sedan återkomma framåt kvällen för ett par vändor till.
De insamlade höjdmetrarna symboliserade sedan ett berg som deltagarna ”lyckats bestiga”, ex Åreskutan på 12 vändor till toppen eller Kebnekajse på 18 vändor till toppen.
När de 24 timmarna passerat kunde en dam- och herrvinnare koras; Johanna Bygdell och Magnus Jensen, båda på 44 vändor till toppen. Grattis till den första vinsten i Öbacka LK #vårteverest.
Öbacka LK vill tacka samtliga deltagare som kämpade i backen och spred god stämning med härliga hejarop och allmänt bra pepp!
Vi vill även passa på att tacka våra sponsorer och samarbetspartners som gjorde detta event möjligt: · Härnö Trail · STC Härnösand · Kayakomat Härnösand · Härnö Outdoor Lodge · Ica Älandsbro
Klubben har glädjande erövrat en SM-medalj i och med Mikael Näslunds andra plats i SM i ultra trail 80 km i klassen M45. Tävlingen som benämns ECOtrail är en av flera deltävlingar som arrangeras i olika europeiska städer med gemensamt att vara i närhet till en större stad och genomföras med perspektiv hållbarhet. ECOtrail Stockholm genomfördes i skogarna i stadens västra delar. Förutom 80 km fanns även distanserna 45 km, 33 km, 16 km och 8 km att välja på där även 33 km hade SM-status. På distansen 80 km nådde över 150 deltagare målet på norra Djurgården. Med tiden 7.57 tim. var Mikael ohotad om andraplatsen och SM-silvret. Mycket trail på gång i klubben nu, så varför inte testa bana? Brännans IF bjuder in till 5000 m på Högslätten i Härnösand i och med traditionella Öbackaspelen söndag 13 augusti.
Här låg fokus på att bara mala på utan att förta sig. Gå i värsta backarna, spring när det går.
).
