Midnattsloppet enligt Jenny

Stockholms 31:a Midnattslopp gick av stapeln i perfekt löparväder den 17 augusti. Loppet har på senare tid utökats med fler städer och genomförs i år även i Göteborg 24 augusti, Helsingfors 31 augusti och Malmö 7 september. Det som gör loppet lite speciellt är den sena starttiden och att alla springer i likadana tröjor (undantag maskeradklass och “elit”). Detta ger en särskild stämning och atmosfär till loppet. I år var 36 000 deltagare anmälda (ca 30 000 startande) och fördelade på 22 startgrupper efter förväntad löptid. Grupperna skickades iväg med 5 min intervall med första start klockan 21:30.

I år hade jag med mina halvmarathon- och maratonresultat samt förra årets tjejmil lyckats seeda in mig i ”elitgruppen” 1A. Elit-jag- inte direkt va? Elit tänker man ju mer Isabellah Andersson typ. Kravet var att ha meriter som visade att man klarar att springa på under 40 min för damer respektive 36 min för herrar och tydligen hade jag det. Förra året sprang jag på 40:39. Ja, ja, det kan ju gå.
Så Öbacka LK representerades således av två löpare i startgrupp 1A, undertecknad och Mikael Näslund, samt Annika Wallin i grupp 1C.

Seedningsförfrågan skickade jag in efter Stockholm maraton när jag tyckte att jag var i form.
D v s innan det blåsiga Jämtland på fötter som väl inte gick direkt dåligt men inte på långa vägar gav det formbesked jag velat ha, Drakloppet där jag inte riktigt orkade i backarna och Axa Fjällmaraton som jag förvisso bara gjorde för att ha kul men hade tänkt mig kunna komma i mål på runt 5h. Där var det nog främst bristande teknik och en ond tå (vilken jag sparkade hårt i en sten och var väldigt nära ett rejält ”magplask” nedför en backe) som begränsade mig. Sprang på utsidan av foten och snedbelastade vristerna som inte hade någon som helst styrka eller styrsel kvar sista biten ner från Ottfjället. Så jag varken kunde eller vågade springa på förrän jag kom ut på grusvägen igen 3 km från målet. Hade ingen lust att få en vrickad fot innan kommande 10-km lopp.

Veckan mellan Axa och Midnattsloppet var jag trött och hängig och på onsdagen låg jag däckad i soffan, troligen med en lätt febertopp. Men, förkylningen var snäll och gav med sig till torsdagen och tån hölls i schack genom regelbundna tömningar av sårvätska med kanyl genom nageln. En kort provjoggingtur för att se om det överhuvudtaget gick att få in tån i joggingskorna igen genomfördes på torsdagen. Kände nästan inget i tån och benen kändes pigga så det fick bli start med något osäker form.

Att vara ”elit” medför tydligen vissa fördelar som att man förutom att starta först

• inte behöver hämta nummerlappen i en stadiumbutik innan utan kan göra det vid starten (kvittade dock eftersom maken ändå skulle springa och snällt fick hämta hos stadium)

• inte behöver springa i den för övriga löpare obligatoriska midnattsloppströjan som för året var neongröngul och tjänstgjorde som ”nummerlapp” . Osäkerheten på formen gjorde dock att jag övervägde att springa i den neongröna tröjan. Då kunde man ju smälta in i mängden lite mer om det gick långsamt och inte skylta med att man borde springa fort. Anders (maken) tyckte dock att ”det är väl klart att du ska springa i Öbackatröjan, annars är det väl ingen vits att vara i 1A”. Så jag bytte till Öbackatröjan. Hade ändå varit avslöjad eftersom seedade löpare fick en nummerlapp.

• fick tillgång till omklädningsrum med dusch. Detta hade varit ännu bättre om man dessutom kommit ihåg att ta med sig en handduk. Öbackatröjan fick således en uppgift till efter loppet i att fungera som handduk, men den briljerade inte i detta avseende.

Allt kändes väldigt bra under uppvärmningen som jag för en gångs skull gjorde rätt ordentligt. Första tre km är mycket nedför och gick ganska fort, kring 3:40 tempo för att mattas av när uppförsbackarna började. Tog det ganska lugnt uppför Sofia kyrkbacke för att inte dra på mig mjölksyra och även i de lite segare backarna på slutet. Uppför kyrkbacken var det ganska mörkt förutom en del “discolampor” med ljus som rörde sig i sidled och runt och hit och dit vilket min hjärna inte riktigt gillade. Längs hela vägen lyftes man fram av diverse musikunderhållning och hejarop från publiken. Allt kändes bra och sluttiden på 39:22 och en 12:e plats är jag jättenöjd med. Mikael avverkade de 10 000 metrarna på 35:02 vilket räckte till en 44:e plats och Annika på 47:24 och en 336:e plats.

För en mig som sällan känner mig redo för fysisk aktivitet innan lunchtid passar det här loppet utmärkt. Man har hela dagen på sig att göra annat och kan äta både lunch och middag i lugn och ro innan start. Kan varmt rekommenderas.

//Jenny

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *